Fotografbesök
Lena Holmgren kom till Häståkeriet och gjorde en artikel för Lucky Rider, dels om westernridskolan, men också om den övriga verksamheten. Vi fick såklart ställa upp som modeller och valde två av de stiliga kallbloden. Till vänster Mathias på From , som är en korsning Shire-Frieser, och undertecknad på Bellmax som är bruksnordis och min personliga favorit.
Permalink | | Posted in Tips | No Comments
Installerade i hagen.
Vi körde ju Quinto direkt till stallet i Vendelsö, han fick i princip gå direkt ut i hagen efter fem timmar i bussen. Dock tog han det hela med jämnmod, jag tror att han är en rätt ranghög häst, men om han är så smart som jag också tror så tar han det lugnt och stiger sakta i rang.
I torsdags hämtade i Migthy, han tyckte det var jobbigt att åka lastbil och var rätt svettig när vikom fram, så han fick lugna sej i sin box en stund efter en dusch. Mighty är ju mycket ranglåg och försiktig, vill helst vara i fred och går undan när det blir rörigt, så det blev lite spring i hagen innan alla hade fått fösa runt honom lite. Han fick en spark precis under bakknät som dock ser ut att läka problemfritt, han är inte halt eller svullen.
Idag söndag står alla hästar och svansar varann mitt i “dammpölen” i hagen, det är enormt mycket broms, och Mighyt som får stå en bit ifrån fortfarande blir rejät biten. Dock förstår varken han eller Quinto vitsen av att vara inne i svalkan i stallet en stund på dan, de krafsar otåligt och vill gå ut så fort matskvätten är uppäten. Mina hästar på söderby gick alltid och lade sej i boxarna och snarkade högt när jag tog in dom på sommaren, dessa behöver nog bara vänja sej vid det nya stället ett tag.
Här är ett par bilder från betessläppet.
Quinto närmast kameran kom ju tre dagar före Mighty och tycker att han kan spänna upp sej lite i hälsningen..
Mighty är ranglåg och springer undan, de tre varmbloden runt honom har varit länge i flocken. Quinto avvaktar längre bak och koncentrerar sej mest på att hålla undan den lille gule som är den enda som än så länge är lägre i rang är Quinto.
Tog med den här bara för att Quinto är så snygg på den 
Permalink | | Posted in Tips | Comments Off
Quinto är hemma! Och lastbilen fungerar jättebra.
Så var årets upplaga av High Chaparall över, vi kom hem igår kväll efter en lika hektisk vecka som vanligt. Men för varje år flyter allt lite bättre tror jag. I år var jag ju “bara” speaker igen, efter att ha provat på som tävlingsledare året innan. Jag är ju tillsammans med Ulf “skyldig” till tävlingsprogrammet och propositionen för året och där lärde vi oss nog lite nytt i år också, tack vare input från inlejda tävlingsledaren Monica Widh från Skåne. Så nu skall vi förhoppningsvis sätta oss ned snart och utvärdera inför nästa års tävling med årets tankar och erfarenheter kvar i minnet.
Men det jag tänkte berätta är att vår nya häst har kommit hem, ännu en ranchhäst av modellen jag gillar med ordentlig höjd, välbenad och för rasen stora hovar, bra ansatt hals och långa liggande bogblad. Inte en liten “racer” alltså, utan en större allroundquarter med bra gångarter. Vi tog ju lastbilen till Chappen och hämtade hästen hos Tommy Arvidsson igår på vägen hem, Quinto är gotlandsuppfödd från början och stod hos Tommy i träning, så grunderna för roping är lagda.
Jag fick börja med att sätta på en tappsko fram vilket inte var några problem, det är en godmodig och cool häst som verkar tänka efter när det händer något nytt, tex provade vi de nya benskydden runtom, vilket var lite mysko i två steg, han gick s-a-k-t-a framåt och lyfte bakbenen jättehögt, men sedan var det lugnt.
För att ta sej till sadelkammaren går man under körbron till hörännet, ingen reaktion, och även träbron på väg till hagen lämnade honom oberörd. Det är ju annars en bra idé, att passera diverse mysko lydnadshinder varje dag, man kanske skulle lägga ut en presenning och lite bommar på väg till hagen också
Under veckan kör vi också över Mighty till nya stallet, det är lite bökigt att ha dom på två håll och det underlättar för både ridning och hantering att kunna ta in dom och ge dom lite mat före passet , i Nacka har jag ju bara bete och ingen stallplats. Egen ridbana och roundpen är ju också bra. Så tanken är att rapportera om arbetet med hästarna framöver, för Quinto som är ung handlar det om grundform lösgörande och styrka, och för Mightys del med sin goda bas skall vi koncentrera oss på ranchutbildningen ett tag, även om han är välskolad vill jag ha “allmänbildningen” i form av ranchmoment, lasso-och koarbete .
Permalink | | Posted in Allmänt, Hästfunderingar | Comments Off
Har man en häst kan man ha flera..
Nej, detta är inte ett inlägg som behandlar hästen som flockdjur, bara en privat inställning.
Jag är ju med häst igen, en hemskt trevlig och lättriden quartervalack vid namn Mighty, som är installerad på bete nära oss här ute i Nacka. För bekvämlighetens skull valde jag ett bete med fullskötsel och betalar för tillsyn över sommaren. Men i höst behöver jag ju stallplats och när man letar inom närområdet är det inte lätt att hitta något som sammanfaller med min syn på hästhållning, nämligen daglig utevistelse i stora hagar med många andra hästar, och en lugn stallmiljö utan spring. Jag vill ju dessutom helst ha halm som strö, men det har jag förstått är nästan en omöjlighet här runt stockholm pga utrymmesbrist.
Nu har jag hittat ett stall som jag tror skall passa, relativt nära oss i Vendelsö, men mycket bra ridvägar, ridbana och roundpen på gården och ridhus inom bekvämt ridavstånd. Dock är det ett kollektivskött stall, vilket innebär arbetsinsats och daglig närvaro, och då infinner sej tanken att “skall vi ändå vara där dagligen kan vi lika gärna ha två hästar, det är roligare”. Och nu tror jag att vi hittat en häst till som kan passa även Mathias, en stor ranchtyp av quarter, allroundutbildad och stabil. Dessutom nära släkt med min Smulan, som sonen red tornerspel på.Vi väntar på besiktningen, sen skall jag tillkännage namn och leverantör 
Och har man två hästar vill man kunna köra dom ihop. Med min trotjänarvolvo får jag bara dra 1500 kg på B-kort och 1600 på BE, så det är inget alternativ. De största personbilarna på marknaden får dra kanske 1800 kg med BE, vilket innbeär en lastvik på 800-900 kg. Inte heller något alternativ.
Hästbussar för B-kort då? Jo, fina och lyxiga som bara den, men sällan lastvikt på mer än 900 där heller… Men nu har vi hittat en litet hembygge på en Renault, med lastvikt 1250 kg! Och dessutom ingen jobbig ramp utan bara dörrar för inlastning. Precis som jag vill ha det!
Så plötsligt är jag tillbaka på banan, två bra hästar (hoppas jag) och inget hjärta i halsgropen när man är ute och kör. Bara att leta rätt på lite kokurser för mej och träning i Mounted Shooting för Mathias!
Permalink | Tags: dragvikt, hästlastbil, mounted shooting | Posted in Allmänt | Comments Off
Ridregnrockar hemma nu!
Maggan och Molly får illustrera våra jättesmarta ridregnrockar. De är hellånga, delbara bak med en utfällbar “flik” som täcker sadeln, fickor som går att komma åt både inifrån och utifrån, och de går att knäppa runt benen för ökat regnskydd.
Mycket bra och praktiska för alla typer av ridning, och kostar just nu bara 300:-!
Finns i storlekar S-XXL, där small är en lagom damstorlek och XXL funkar på tvåmetersmän
Ring eller maila om du vill handla en!
Permalink | Tags: ridregnrock, saddleslicker | Posted in Allmänt, Butik | Comments Off
Superlyckad debut!
Det gick HUR bra som helst med tornerpelskursen! Alla var jätteduktiga och red med spjut och lans i full fart, hästarna var helt med på noterna och tom Molly som kan verka lite less av och till satte upp svansen och krökte på nacken
Vi red uppdelade i två grupper, min “gamla” elever fick börja och vänja hästarna vid vapen och mål, medan grupp två var väpnare, och sedan tog de nya eleverna utifrån över. Och allt flöt superbra! Ingen hade tränat tornerspel förut, varken hästar eller ryttare. Några hade inte ens sett ett riddarspel, än mindre hanterat vapnen, eller ridit på en hand. De flesta hade inte ridit hästen de satt på alls förut.
Och ändå red alla som om de inte gjort annat! Vi hann med både spjut och svärd på låga ringar, och tom två olika svärdskombinationer! Och alla fixade spjut i galopp!
Och varför fungerar nu detta så bra? Jag är övertygad om att hästarna “läser” oss, de känner av upprymdhet och glad förväntan, och de fokuserar när ryttaren gör det. Trots att hästarna aldrig sett en rännarbana uppsatt på ridbanan förut började alla kråma sej glatt, lyfta svansen och se påtagligt spänstiga ut innan vi ens börjat värma upp. Och med halva gruppen till fots som lever sej med i situationen, kommer med glada och uppmuntrande tillrop och stöttar vid behov så blir stämningen mycket lättare än vid en “vanlig” ridlektion.
Det är också något i grunden enkelt vi skall göra. Och det är mätbart. Hästen skall gå rakt från a till ö, ryttaren skall träffa målet. Hästen får springa rakt fram utan “fix”, ryttaren fokuserar på målet, hästen sköter jobbet med att ligga rätt och gå rakt och lagom fort.
Jag ser samma fokusering och glädje när vi spelar fotboll, eller leker kull, eller såklart jagar kor i någon form, men detta är ännu lättare för hästen eftersom ryttaren när hästen börjar förstå inte behöver styra eller byta riktning. Och det är lättare för ryttaren eftersom man är “ensam på plan”, det är inga andra hästar där man behöver oroa sej för, eller planera med.
Nej, mer tornérspel åt folket! Man blir automatiskt modig när man håller i ett svärd! Och åt hästarna, alla överlydiga tävlingshästar och uttråkade ridskolehästar skulle få en kick av att hitta en rännarbana i manégen då och då!
Permalink | Tags: riddarspel, tornerspelsträning | Posted in Allmänt, Hästfunderingar | Comments Off
Tornerspelsdebut ikväll!
Klockan 18 idag ordnar vi för första gången tornerspelsträning på Häståkeriet! Jag har ju inte ridit tornespel “på riktigt” själv, men tränat våra ungdomar på söderby i många år, och arrangerat uppvisningar med dom, så det skall bli jättekul att införa detta i Stockholms City också!
Vi börjar från början idag, med att vänja hästarna med vapnen och målen (svärd och spjut idag) gå rakt vad ryttaren än har för sej, stå avspänt och vänta och starta stabilt utan att studsa. Så det blir troligen inget högre tempo nu den första gången
Förhoppningsvis får vi ihop en grupp som vill fortsätta träna tillsammans, och kanske så småningom göra dräkter och skaffa egna vapen. Och även om vi inte får det, så är det kul och nyttigt för både hästar och ryttare att göra något annorlunda .
Permalink | | Posted in Allmänt | 2 Comments
Välkommen till min nya sida!
Tyckte det var dags att nyinreda lite, det är ju nytt decennium och så!
Under kategorier hittar ni gamla artiklar, i övrigt är det mesta sej likt. Jag fortsätter att ändra efter hand ett tag framöver tills jag är nöjd, men leta lite så hittar ni säkert det ni letar efter, annars är det bara att maila!
Permalink | | Posted in Tips | Comments Off
Westernridning kontra “vanlig”?
“Vanlig” ridning kontra western?
Jag hoppas att det en dag inte blir ett motsatsförhållande i de två orden. Som gammal dressyrryttare har jag användning av de övergripande begreppen som samling, form och balans även om teknikerna för att utbilda och bygga upp hästen inom westernridning kontra dressyr inte är identiska. Jag vill ju ha en lättriden lydig häst som är stark och atletisk nog att kunna genomföra de manövrer jag ber den om oavsett vilken disciplin jag rider.
Men för nya westernryttare eller nyfikna “engelskryttare” som ofta frågar om skillnaderna kan jag försöka reda ut de signifikanta olikheterna.
Om jag som novis ser någon rida western så slås jag av två saker: hornet på sadeln och att ena handen är fri.
Skall jag tävla westernridning på något högre än nybörjarnivå, eller om jag vill kunna hantera ett lasso eller annat redskap med ena handen så måste jag kunna manövrera min häst med tyglarna i en hand. Jag använder med flit inte uttrycket “styra med en hand” eftersom man då kan tro att man styr i första hand med händerna.
Att sadeln har ett horn beror ju på att man behöver kunna fästa ena änden av lassot i något när man skall hantera boskap, så långt är ju de flesta med. Men därifrån kommer också behovet av att ha ena handen fri och därmed kunna manövrera hästen med något annat än tyglarna. Rider du som turist på en uteritt i USA får du förmodligen lära dej att styra genom att lägga tygeln hårt mot hästens hals och “tippa” huvudet på hästen, men den tekniken fungerar inte om man skall tävla någon av westerndressyrgrenarna. Här läggs ju lika stor vikt vid hästens form och samling som i vanlig dressyr, och då skall hästen vara ställd och böjd inåt (oftast i färdriktningen) . Lägger man över tygeln verkar bettet i den yttre mungipan och hästen ställs utåt och tappar sin ställning.
Alltså flyttar man sin inverkan på hästen från händerna till bålen, sätet och benen. Man rider till största delen med vikthjälper och skänklar, handen är den “sista” hjälpen. Sitsen är i princip densamma som i dressyr, dvs lodrät med axel-höft-häl i en linje och med vikten på sittbenen. Ryggverkan, alltså nedrullat bäcken , används i halvhalter och stop , men inom westernridning inte alltid med understödjande skänkel. En skillnad är att man också lägger vikten framåt när man ökar hastigheten.
Handen används speciellt i inlärningen och är inte bara förhållande och böjande (indirekt) utan också ledande eller lyftande (direkt). Man lär hästen neckreining, dvs gå undan för tygeltryck på halsen, men direkt/ledande innerhand tillsammans med lätt tryck av tygeln på utsidan tillsammans med formande innerskänkel och sidfrörande/vändande innerskänkel. Först när hästen förstått att lätt tygeltryck på halsens utsida betyder at den med bibehållen form och ställning skall svänga/flytta sej för trycket börjar hästen bli färdig att ridas på en hand. Om man börjar med enhandsridning innan hästen förstått vikt och sitshjälper eller innan ryttaren lärt sej svänga med ben och vikt får man en häst som ställer utåt, sänker innerbogen och tappar balans och form.
En annan mycket viktig olikhet är att inom westernringen läggs stor vikt vid eftergift, och här menar man både hästens och ryttarens. Hästern skall ge efter/flytta sej för ett mycket litet tryck, och ryttaren skall omedelbart belöna med samma sak. Man strävar alltså efter att inverka på hästen med så små signaler som möjligt och alltid belöna med negativ förstärkning, alltså eftergift.
Detta borde iof sej vara detsamma inom “vanlig” ridning, men under mina 20 år som dressyr-och hoppryttare hörde jag bara detta nämnas någon enstaka gång, och då på ganska hög nivå inom dressyren. I övrigt pratade man om stöd på bettet och mothållande hjälper, mycket sällan om eftergift. Även numer när jag ger lektioner säger nästan samtliga elever som kommer från den klassiska ridningen att de aldrig förstått vitsen med eftergift, och de förundras också över våra känsliga och lättrida hästar.
Så en av de största olikheterna är att i westernridning lär sej ryttaren att förlita sej på sin förmåga att manövrera hästen med vikt, sits och skänkel. Hästen skall gå utan tryck av bettet i munnen, men med den erfoderliga balansen och samlingen som behövs för arbetet den skall utföra.
Som instruktör tycker jag det är viktigt att redan från början av ryttarens utildning försöka förklara varför hästen skall ha en viss samling och balans och hur man med eftergift utför detta. Om ryttaren redan tidigt får en bild av vad som skall hända och hur hästen skall arbeta så ökar förståelsen för de manövrer man utför och varför man t.ex skall sitta på ett visst sätt.
Permalink | | Posted in Westernridning | Comments Off
Besök hos Torihästar
Vi har varit i Estland över helgen, alla på Häståkeriet. Det var en kombinerad konferens-och hästletarresa, eftersom vi alltid tittat efter hästar som skall vara både väl ridna och körda, klara stadstrafik och nybörjarturer och ändå så välutbildade att duktiga ryttare har utbyte av dom på ridbanan.
Detta är inte lätt, men chefen hade luskat lite runt Torihästarna och hittat ett stuteri nära Tallin, så dit styrde vi kosan.
Vi tittade på många hästar , de hade allt från tvååringar och uppåt till äldre avelsston, ett 40-tal totalt men allt var inte till salu. Av 10-talet körda vuxna hästar provade vi sex stycken både i vagn och under sadel och fastnade för ett par, så nu får vi se om vi får hem någon .
Jag kan rekommendera anläggningen, alla hästar var i gott hull och de ridna välmusklade med bra tillpassad utrustning. Alla hästar var mycket snälla och välhanterade, speciellt Torihästarna utmärkte sej för mkt bra psyke (de hade också ett par Trakhener och korsningar) . Hovvården var kanske inte den bästa, de oskodda hästarna hade bra runda hovar, men de skodda hade i ett par fall hovsprickor och väl små skor.
Hagarna var enorma, de flesta hästarna gick på lösdrift, de som stod i box på natten hade tjocka halmbäddar.
Stallchefen Ellie tog sej all tid i världen med oss i två dagar, och man fick inte intrycket av en “hästhandlare”, hon avrådde snarare än motsatsen om det var någon häst hon inte trodde skulle passa en ridskola. Alla hästar visades av henne och hoppades även ngt skutt om man önskade innan vi provred, när vi körde visade hon först hästen i vagn, sedan åkte vi en tur och turades om att köra.
Deras hemsida är tyvärr bara på estniska, men Ellie pratar och skriver engelska. Hon hjälper också till med bokning av hotell inom gångavstånd om man vill övernatta i området.
Permalink | | Posted in Allmänt | Comments Off