Cowboy Dreams

Sadla om till western!

Wras och Svenska ridsportförbundet

Först: Jag satt i förbundsstyrelsen under en lång tid på 90-talet. Det var oglamoröst, tidskrävande, jobbigt och tidvis otacksamt. Och fullständigt oavlönat. Är man en person som jobbar i ideella klubbar så är man inställd på att jobba gratis, och förhoppningsvis gör man det för att man tycker att man har något att tillföra sin verksamhet.
Jag tror inte att den nuvarande styrelsen tagit upp detta med anslutning i SvRf för egen vinning. Och jag tror inte heller att det finns någon snäva tidsplanen och (hittills) alltför knapphändiga informationen, utan att det handlar om vanlig tidsbrist.
Men icke desto mindre är det ett enormt beslut som får konsekvenser på nivån att westernridningens föreningsliv i Sverige kommer att komma ut i en helt ny skepnad om beslutet tas.

Och någon form av beslut måste tas. Jag har suttit nu och försökt samla information bla. på WRAS-portalen. Jag hittade det jag sökte, dvs några protokoll, men en annan sak jag upptäckte var att det på distriktens sidor i princip inte finns några evenemang, nyheter eller uppdateringar överhuvudtaget.  Väst sida om utbildningar är inte uppdaterad sen 2011, Öst har haft en utbildning i år, “din guide till licensen” . Mitt uppdaterar flitigt, och fokuserar på tävlingar men har inga utbildningar, och Nords sida har ett inlägg om höstmöte, men är annars ganska tom.
Vi har inte haft någon central domarutbildning på tre år och inga tävlingsledar-eller sekretariatsutbildningar sedan i fjol. Min tolkning av detta är att förbundet håller på och självdör.

Jag var med och startade distrikt Öst. Vi gick ut hårt med distriktsföreningsmöten och utbildningar varannan månad dit klubbarnas tävlings-och utbildningsansvariga kallades, och varannan månad kallades en eller flera ur distriksstyrelserna. Vissa klubbar kom flitigt, vissa aldrig, men det var redan då svårt att få en bra arbetsform med kontinuitet.
Parallellt jobbade flera distrikt med att överhuvudtaget få ihop styrelser.

När jag tittar nu på sammansättningen av styrelsefunktionärer ser jag samma tendens som då. Flera sitter såväl i sina distriktsstyrelser som i förbundsstyrelsen. I distrikt Syd är fyra styrelserepresentanter från samma klubb.
Slutsatsen är att vi är för få för att bära funktionärer till både distrikt, klubbar och förbundsstyrelse. De flesta i distriktsstyrelsen sitter i sin klubb också, och periodvis har personer suttit på alla tre nivåerna samtidigt! Det här innebär en orimlig arbetsbelastning på styrelseledamöterna, och en situation där det inte går att göra bra ifrån sej på alla nivåer. Följden blir stagnation.

Vi har nu alltså en arbetsgrupp som skall jobba mot SvRF, där två sitter i förbundsstyrelsen. Parallelt med detta skall det vanliga styrelsearbetet skötas, med tävlingstermin, utbildningsplanering, ny regelbok (den borde varit ute på remiss för längesen om den skall börja gälla vid nyår) osv osv. Plus arbetet i den vanliga klubben, och kanske distriktet, och kanske de egna hästarna. Och så det där med jobb och familj… Information och transparens kanske inte kommer i första rummet när man skall prioritera då.

Om jag nu börjar från början igen så satt jag alltså med i förbundsstyrelsen första gången det begav sej. Vi träffade en måttligt intresserad kostymklädd grupp från SvRF (Jan Fristedt var med nån gång) och den gången kom vi inte längre än till klausulerna med hjälm, rida treåringar och leda i träns på tävlingsplats. Vi hann alltså inte till detta med att tävla på andra arrangörers evenemang, (men då fanns ju bara rasföreningarna i Sverige).
När detta gick i stöpet började vi titta på andra lösningar, och kom upp med förslaget om licenser (vi hade ju 10 kr per start i licensavgift redan tidigare, men inga licensnummer vilket gjorde resultatregistreringen krånglig). Licenserna skulle finansiera en deltidsanställd kanslist, som skulle avlasta den ideellt arbetande styrelsen med bla resultathanteringen.
Läs den meningen igen. Licenserna skulle finansiera en kanslist.
Vad som hände med detta beslut vet jag inte, eftersom jag inte suttit i förbundsstyrelsen sen -99, men licenspengarna har kommit och gått, mycket gick till byggandet av en portal i början av 2000-talet. Och förbundets ekonomi är en helt annan nu, i början på 90-talet fanns det inte en krona i kassan.
Så varför inte prova den vägen igen?
Lägg ned distrikten (vår klubb har motionerat om det flera gånger men inte fått motionerna förbi distriksstyrelsen, ännu en svaghet i WRAS´uppbyggnad) anställ en kanslist, utse ev en kontaktperson i varje distrikt som sammanställer tävlingsterminen på C-nivå. Återinför förbundsmötena (ja, jag minns att det var en stor utgiftspost för klubbarna, men det var det värt).

Alternativet, att ansluta oss till Svenska Ridsportförbundet, kanske kan fungera.  Få av de som deltar i facebookdebatten är vanliga motionsryttare, de allra flesta tävlar (och dessutom inte för WRAS-klubbar) . Men i klubbarna är det bara 10 % av medlemmarna som har tävlingslicens. 90% av oss berörs alltså inte av hjälmtvång på tävling, eller om man får tävla på andra organisationerns arrangemang. Jag kan bara gå till vår klubb, där är det tom färre än 10%.
Men vad skulle då vår klubb ha för praktiska fördelar av att vara med i SvRF? I princip inga. Vi har redan en ridskola med westernridning, och vi arrangerar inga större tävlingar som vi behöver utbilda funktionärer till.
En stor tävlingsklubb, då? Mja, där kanske flera av tävlingsryttarna vill rida quartertävlingar också, så då kanske de lämnar klubben. Man kanske får tillgång till fler utbildningar, om tävlingsutskottet i SvRf och distriktets grenledare håller igång arbetet, men det finns ingen garanti.
Den ekonomiska situationen blir ungefär densamma, något högre medlemsavgifter till förbund och distrikt, men däremot möjlighet att söka kommunala bidrag, OM man har ungdomsverksamhet, vilket de flesta westernklubbar inte har i någon större utsträckning.

Men argumentet med att ridskolorna kan starta westernutbildning då? Ja, där kan jag som privatperson och tränare absolut tjäna på en anslutning. Och om ridskolorna tar sin westerninriktning på allvar, anställer duktiga tränare och köper in bra utrustning och duktiga quarterhästar så har vi plötsligt en marknad för uppfödare/utbildare av hästar och westernsadlar som är 100 gånger så stor som nu, i runda slängar. Och en enorm potential för en växande tävlingsverksamhet, som genererar nya ryttare, fler medlemmar i klubbarna, bättre elit osv osv.
Om de däremot inte tar westernrinriktningen på allvar utan bara ser ett sätt att få in nya elever så har vi snart en förflackning av sporten med ridskolehästar med westernsadel som rids precis “som vanligt”, och ingen har blivit gladare av det.
Fast inte heller ledsnare, de som håller på seriöst med westernridning kommer ju att finnas kvar.

Så under förutsättning att SvRF tar bort den idiotiska och konkurrenshämmande klausulen om att man inte får tävla på utomstående arrangörers arrangemang, så att samarbetet med WS kan fortsätta och i övrigt låter oss som utlovat själva utforma vår regelbok bertäffande grimmor, antal strater osv, så visst. Låt oss ansluta WRAS till ridsportförbundet.
Funkar det inte gör vi väl som vi westernryttare alltid gjort, vi går ur och startar nya klubbar :)

Eller också lägger vi ned distrikten och anställer en kanslist…

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.

Both comments and pings are currently closed.

5 Responses to “Wras och Svenska ridsportförbundet”

  1. Carina says:

    Mycket bra skrivet…:)

  2. Kate says:

    Bra skrivet och reflekterat. Problemt jag ser är inte hjälmtvång eller leda hästen i träns – det är förlusten av självstyret och förståelsen för den egna sporten(westernridning), WRAS säger upp självständigheten. Dagsläget inom westernridningen är väldigt splittrat redan, vi försöker ( jag säger vi för jag sitter själv i en styrelse och arbetar aktivt för svensk cutting) enas och samarbeta över gränserna men det är tunggrott…Det blir definitivt inte lättare om vi också måste ta ställning till vad SvRF tycker och tänker…Återkommer, måste köra dotter t skolan :)

  3. carina dyås says:

    Ja du Eva
    Som hobbyryttare och skogsmulleryttare idag och även då på den tiden jag hoppade senare red dressyr. Tävling är för oss ett sätt att umgås. Western är härligt att rida utifrån hur vi som familj önskar att umgås, tävlingarna är livliga och fulla med skratt och LJUD.
    Att det blir tvång med hjälm är väl det bästa med att gå ihop med SvRF annars gillar jag tanken på att vår NY startade klubb faktiskt kan göra som vi vill och inte ta order av andra som menar att dom baskemej vet allt och det har dom vetat hela sitt liv och det går absolut inte att ändra på….Det är som i livet i stort både fördelar och nackdelar med allt – tänk vad härligt att få plocka godbitarna (läs; vad man själv menar godbitar)som jag – jag plockar HJÄLM… inte många håller med mig ;)
    ha en fin dag
    carina

  4. Yvonne says:

    Bra skrivet Eva.

    Jag tror att du har rätt om att vi skulle lägga ner distrikten. Som det är nu så har ingen (utom de få som får gå på förbunds årsmötet) någon koll på vad som händer.

    Jag är tveksam till samgående med SvRF. Flera “små” organisationer såsom Islandshäst föreningen har gått ur.
    Det kostar mer än vi får hjälp.

    God Jul & Gott Nytt År
    Yvonne

  5. Rosie Billgren says:

    Distrikt Öst har haft tävlingsledarutbildning i år, 2012. Jag har själv gått den :-)
    hälsn
    Rosie

Posted on: Monday, December 17th, 2012 at 11:31 pm

Posted in: Allmänt

Tags:

Search