Cowboy Dreams

Sadla om till western!

Hästminne?

Jag fick ett mail om en svårlastad häst och fäste mej vid en rad, hästen hade varit lättlastad men efter ett par veterinärbesök där hästen bremsats hade den blivit svårare att lasta. Ägaren förstod hästen, sade hon, och kopplade därmed ihop den nypåkomna aversionen mot lastning med veterinärbesöket.

Men enligt allt jag lärt mej och lär ut så har tänker inte hästar i flera led. Hästar kan lära sej genom upprepning, visst, särskilt om det vankas positiv förstärkning. Ett exempel är den påhittiga ponnyn som av en händelse tar sej loss ur grimman/ut ur hagen/boxen och därmed kommer åt mat. När det hänt några gånger blir hästen snabbare och snabbare i utbrytningarna. Detta är ett klassiskt exempel på positiv förstärkning. Om hästen vid lastning slänger sej och kommer lös är detta  ett exempel på negativ förstärkning, det obehagliga med att stå i lådan försvinner.  Om hästen gör så flera gånger i rad, slänger sej och kommer loss, förstärkts den negativa förstärkningen av upprepning.
Att obehag bryter ett oönskat beteende är också känt, elstaket är ett bra exempel. Hästen som går emot elstaketet för att nå mat slutar snabbt med det, obehaget kommer exakt när det oönskade beteendet utförs och blir därmed ett effektivt stopp på beteendet.

Men alla ovanstående exempel är händelser i första led. Jag har flera gånger varit med om att en häst som råkat ut för en transportolycka, tom vält och legat länge innan man fått ut den, snabbt och lugnt går in i en ny transport. Hästen kopplar inte ihop kullerbyttan med själva lastningen.  Och hästar som varit ofta hos veterinären går inte ovilligare in i transporten än de som åker till tävling eller bete. En häst tänker inte i flera led, dvs den kan inte säga till sej själv “nu skall jag nog till veterinären igen, där var det läskigt”. Den kan ju minnas att själva åkturen var obehaglig, om man ofta kör för fort eller trailern skramlar mycket t.ex, men inte tänka “trailer-veterinär-otäckt” (vi kan ju utnyttja detta faktum exempelvis genom att alltid ha lite kraftfoder i boxen när hästen kommer in för att arbeta, den kan då så småningom koppla ihop “komma in” med “mat” men inte “komma in-mat-arbete, bäst jag flyr”).

I detta fall tror jag att anledningen till att hästen som förut gått att lasta plötsligt blivit ovillig helt enkelt läser mattes kroppsspråk. Matte tyckte veterinären var läskig, spänner sej,  iakktar hästen noggrannare, och hästen märker genast att det är “fara på färde”.Hästar är mycket bättre än vi tror på att läsa vårt kroppsspråk!

Jag skall snart träffa matte och hästen, återkommer med resultatet!

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.

Both comments and pings are currently closed.

Comments are closed.

Posted on: Monday, January 11th, 2010 at 5:11 pm

Posted in: Hästfunderingar

Tags:

Search