Cowboy Dreams

Sadla om till western!

Mitt förra liv som djurplågare..

..ja, inte en medveten sådan, men när jag tänker tillbaka så skäms jag ibland för vad jag utsatte mina djur för. Och ändå gjorde jag ju i bästa välmening bara som mina tränare sa.

Jag har alltid haft förmånen att ha egna stall och kunna ha hästarna ute så mycket som möjligt, och också haft lugna miljöer utan en massa spring, så inom just det området tror jag inte jag har gjort mej skyldig till så mycket felaktig hantering.
Men ta en sak som de tjocka betten man använder i vanlig ridning, och nosgrimmorna. Om hästen gapade drog man helt enkelt åt nosgrimman tills den inte kunde gapa längre. På 80-talet introducerades aachengrimmorna som ännu mer effektivt dels tröck bettet mot mungiporna, dels höll ihop hästens mun. Detta vara bara något man gjorde, inom vanlig ridning är det ju inte populärt att ifrågasätta instruktörernas order, och jag hade inte börjat ens fundera på att det fanns ett annat sätt att se på hästar ännu. Numer har jag ju förstått att hästen inte gapar utan anledning, byter man bett (eller tar bort det helt) slutar hästen ofta gapa bara av det, annars kollar man tänderna. Man binder inte ihop hästens mun!
Som tur är har ju problemet med de för tjocka, långa och illa tillpassade betten börjat tas på allvar i allt fler kretsar, många veterinärer och tandläkare med Torbjörn Lundholm i spetsen (och Anders Eriksson!) för en envis kamp mot den gammalmodiga synen på hur betten skall anbringas och användas. Vi kan väl hoppas att insikten sprider sej snabbare så allt fler hästar slipper gå runt och ha ont i onödan.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.

Both comments and pings are currently closed.

One Response to “Mitt förra liv som djurplågare..”

  1. Lena says:

    Hej,
    För varje år som går blir det allt ovanligare att våra hästar är utan täcke, inte bara utomhus utan även i stallet på natten, det märkliga är att ingen verkar fundera över hur dom klarade sig innan denna hysteri började.
    Och det här med att man säger att hästen är “naken” när den inte har täcke. är för mig obegripligt komiskt eftersom en naken häst för mig är detsamma som en häst utan päls ungefär som nakenhund men det verkar jag vara ensam om att tycka. Av de 12 hästar i våra stall (kollektivstall) är det bara mina två som inte har täcke. Som om det inte va nog så verkar senast trenden vara att hästen ska stå inne på nätterna även på sommaren eftersom dom blir för tjocka av att gå ute ddygnet runt. Sen får dom både kraftfoder och betfor när dom kommer in…
    Det här är alltså rundmagade hobbyhästar och som rids kanske två ggr i veckan.
    Man kan bli lessne för mindre.

  2. admin says:

    Jag påstår att täckesanvändningen är ett skapat behov precis som det mwesta annat. Med “bra” marknadsföring kan man sälja vadsomhelst, vi behöver inte lättprodukter, sockrade flingor, nya telefoner en gång om året eller en champagnevisp till drinken.
    Tyvärr är det tom ännu lättare att sälja onyttigheter till djurägare eftersom djuren inte kan säga ifrån.
    Kosttillskott för människor testas flera gånger om för att inte vara skadliga, och mår man dåligt av vitaminerna man äter slutar man. Men en häst som får en måttlig överdos av tex selen kan inte tala om att den mår pyton. Vi märker det när det är för sent om ens då.
    En häst accepterar sitt täcke precis som den accepterar sadel, träns, ridning och en allmänt inskränkt tillvaro därför att den inte har något val. Och vi utgår ifårn våra behov och tror att vi är snälla som sätter glitter på pannbandet, rosa ludd på grimman och ett tunt iskallt regntäcke på pållen , som den skall ha när den står ensam i sin lilla hagbox där vi ställt den för att den inte skall göra illa sej…

  3. Jenny says:

    Tack, vilken bra artikel, alla hästägare borde läsa den.

Posted on: Wednesday, August 6th, 2008 at 11:22 pm

Posted in: Hästfunderingar

Tags:

Search