Lösdrift, alla gånger, är mitt svar.
På mina ledarskaps-och hästhanteringskurser kommer vi alltid tillbaka till frågan hur man skall minimera stress hos hästen. Att vi människor jobbar med vårt förhållningssätt till hästen, vårt kroppsspråk och vårt ledarskap i all ära, men en pga sin miljö stressad häst är alltid svårare för oss att hantera än en som får leva hästliv, hur rutinerade hästmänniskor vi än är.
Och den mest “hästlika” miljön är ju att flocken är tillsammans dygnet runt, med fri (begränsad) tillgång på lågvärdigt stråfoder på en så stor areal så de kan få möjlighet att röra sej tillräckligt mycket, träna flykt och kunna välja sitt eget behov av utrymme i flocken.
Sen tillkommer våra (eller djurskyddsmyndigheternas) värderingar och önskemål, på ligghall, torra ytor och vatten i hoar, vilket knappast skadar hästen men inte heller hör till deras grundbehov.

Men de mänskliga behoven av bevämlighet stämmer sällan med de lösdriftsanläggningar som finns. Ofta har man inget bra plats att sköta om hästen före och efter ridning, att förvara utrustning och ombyteskläder eller tvätta av sej och gå rentav gå på toaletten om man är många timmar i stallet. Man kanske vill kunna träna året runt, och det finns sällan ridhus på lösdriftsanläggningar.
Vi har haft tur och hittat en lösdrift som har allt detta och just nu har vi fått ett par platser lediga. Så om du både vill kunna rida och träna din häst året runt på ett bekvämt sätt och hålla den på ett så naturligt sätt, hör av dej!

Är du med på facebook kan du gå med i denna grupp för att få mer information. Och har du möjlighet att sprida detta, gör det snabbt! Och passa på nu i valtider att försöka påverka din lokalpolitiker!

Här är en lista på kommunfullmäktige i Eksjö kommun, maila dom och berätta din åsikt!

Och här kan du maila de tre länsveterinärerna i Jönköping som alltså är anstllda av Länsstyrelsen och skall övervaka djurskyddet i länet.

Men det jag tänkte berätta är att vår nya häst har kommit hem, ännu en ranchhäst av modellen jag gillar med ordentlig höjd, välbenad och för rasen stora hovar, bra ansatt hals och långa liggande bogblad. Inte en liten “racer” alltså, utan en större allroundquarter med bra gångarter. Vi tog ju lastbilen till Chappen och hämtade hästen hos Tommy Arvidsson igår på vägen hem, Quinto är gotlandsuppfödd från början och stod hos Tommy i träning, så grunderna för roping är lagda.

Jag fick börja med att sätta på en tappsko fram vilket inte var några problem, det är en godmodig och cool häst som verkar tänka efter när det händer något nytt, tex provade vi de nya benskydden runtom, vilket var lite mysko i två steg, han gick s-a-k-t-a framåt och lyfte bakbenen jättehögt, men sedan var det lugnt.
För att ta sej till sadelkammaren går man under  körbron till hörännet, ingen reaktion, och även träbron på väg till hagen lämnade honom oberörd. Det är ju annars en bra idé, att passera diverse mysko lydnadshinder varje dag, man kanske skulle lägga ut en presenning och lite bommar på väg till hagen också

Under veckan kör vi också över Mighty till nya stallet, det är lite bökigt att ha dom på två håll och det underlättar för både ridning och hantering att kunna ta in dom och ge dom lite mat före passet , i Nacka har jag ju bara bete och ingen stallplats. Egen ridbana och roundpen är ju också bra. Så tanken är att rapportera om arbetet med hästarna framöver, för Quinto som är ung handlar det om grundform lösgörande och styrka, och för Mightys del med sin goda bas skall vi koncentrera oss på ranchutbildningen ett tag, även om han är välskolad vill jag ha “allmänbildningen” i form av ranchmoment, lasso-och koarbete .

Jag är ju med häst igen, en hemskt trevlig och lättriden quartervalack vid namn Mighty, som är installerad på bete nära oss här ute i Nacka. För bekvämlighetens skull valde jag ett bete med fullskötsel och betalar för tillsyn över sommaren. Men i höst behöver jag ju stallplats och när man letar inom närområdet är det inte lätt att hitta något som sammanfaller med min syn på hästhållning, nämligen daglig utevistelse i stora hagar med många andra hästar, och en lugn stallmiljö utan spring. Jag vill ju dessutom helst ha halm som strö, men det har jag förstått är nästan en omöjlighet här runt stockholm pga utrymmesbrist.

Nu har jag hittat ett stall som jag tror skall passa, relativt nära oss i Vendelsö, men mycket bra ridvägar, ridbana och roundpen på gården och ridhus inom bekvämt ridavstånd. Dock är det ett kollektivskött stall, vilket innebär arbetsinsats och daglig närvaro, och då infinner sej tanken att “skall vi ändå vara där dagligen kan vi lika gärna ha två hästar, det är roligare”. Och nu tror jag att vi hittat en häst till som kan passa även Mathias, en stor ranchtyp av quarter, allroundutbildad och stabil. Dessutom nära släkt med min Smulan, som sonen red tornerspel på.Vi väntar på besiktningen, sen skall jag tillkännage namn och leverantör

Och har man två hästar vill man kunna köra dom ihop. Med min trotjänarvolvo får jag bara dra 1500 kg på B-kort och 1600 på BE, så det är inget alternativ. De största personbilarna på marknaden får dra kanske 1800 kg med BE, vilket innbeär en lastvik på 800-900 kg. Inte heller något alternativ.
Hästbussar för B-kort då? Jo, fina och lyxiga som bara den, men sällan lastvikt på mer än 900 där heller… Men nu har vi hittat en litet hembygge på en Renault, med lastvikt 1250 kg! Och dessutom ingen jobbig ramp utan bara dörrar för inlastning. Precis som jag vill ha det!

Så plötsligt är jag tillbaka på banan, två bra hästar (hoppas jag) och inget hjärta i halsgropen när man är ute och kör. Bara att leta rätt på lite kokurser för mej och träning i Mounted Shooting för Mathias!

Mycket bra och praktiska för alla typer av ridning, och kostar just nu bara 300:-!

Finns i storlekar S-XXL, där small är en lagom damstorlek och XXL funkar på tvåmetersmän

Ring eller maila om du vill handla en!

Vi red uppdelade i två grupper, min “gamla” elever fick börja och vänja hästarna vid vapen och mål, medan grupp två var väpnare, och sedan tog de nya eleverna utifrån över. Och allt flöt superbra! Ingen hade tränat tornerspel förut, varken hästar eller ryttare. Några hade inte ens sett ett riddarspel, än mindre hanterat vapnen, eller ridit på en hand. De flesta hade inte ridit hästen de satt på alls förut.
Och ändå red alla som om de inte gjort annat! Vi hann med både spjut och svärd på låga ringar, och tom två olika svärdskombinationer! Och alla fixade spjut i galopp!

Och varför fungerar nu detta så bra? Jag är övertygad om att hästarna “läser” oss, de känner av upprymdhet och glad förväntan, och de fokuserar när ryttaren gör det. Trots att hästarna aldrig sett en rännarbana uppsatt på ridbanan förut började alla kråma sej glatt, lyfta svansen och se påtagligt spänstiga ut innan vi ens börjat värma upp. Och med halva gruppen till fots som lever sej med i situationen, kommer med glada och uppmuntrande tillrop och stöttar vid behov så blir stämningen mycket lättare än vid en “vanlig” ridlektion.
Det är också något i grunden enkelt vi skall göra. Och det är mätbart. Hästen skall gå rakt från a till ö, ryttaren skall träffa målet. Hästen får springa rakt fram utan “fix”, ryttaren fokuserar på målet, hästen sköter jobbet med att ligga rätt och gå rakt och lagom fort.
Jag ser  samma fokusering och glädje när vi spelar fotboll, eller leker kull, eller såklart jagar kor i någon form, men detta är ännu lättare för hästen eftersom ryttaren när hästen börjar förstå inte behöver styra eller byta riktning. Och det är lättare för ryttaren eftersom man är “ensam på plan”, det är inga andra hästar där man behöver oroa sej för, eller planera med.

Nej, mer tornérspel åt folket! Man blir automatiskt modig när man håller i ett svärd! Och åt hästarna, alla överlydiga tävlingshästar och uttråkade ridskolehästar skulle få en kick av att hitta en rännarbana i manégen då och då!

Vi börjar från början idag, med att vänja hästarna med vapnen och målen (svärd och spjut idag) gå rakt vad ryttaren än har för sej, stå avspänt och vänta och starta stabilt utan att studsa. Så det blir troligen inget högre tempo nu den första gången
Förhoppningsvis får vi ihop en grupp som vill fortsätta träna tillsammans, och kanske så småningom göra dräkter och skaffa egna vapen. Och även om vi inte får det, så är det kul och nyttigt för både hästar och ryttare att göra något annorlunda .

Vi tittade på många hästar , de hade allt från tvååringar och uppåt till äldre avelsston, ett 40-tal totalt men allt var inte till salu. Av 10-talet körda vuxna hästar provade vi sex stycken både i vagn och under sadel och fastnade för ett par, så nu får vi se om vi får hem någon .

Jag kan rekommendera anläggningen, alla hästar var i gott hull och de ridna välmusklade med bra tillpassad utrustning. Alla hästar var mycket snälla och välhanterade, speciellt Torihästarna utmärkte sej för mkt bra psyke (de hade också ett par Trakhener och korsningar) . Hovvården var kanske inte den bästa, de oskodda hästarna hade bra runda hovar, men de skodda hade i ett par fall hovsprickor och väl små skor.
Hagarna var enorma, de flesta hästarna gick på lösdrift, de som stod i box på natten hade tjocka halmbäddar.

Stallchefen Ellie tog sej all tid i världen med oss i två dagar, och man fick inte intrycket av en “hästhandlare”, hon avrådde snarare än motsatsen om det var någon häst hon inte trodde skulle passa en ridskola. Alla hästar visades av henne och hoppades även ngt skutt om man önskade innan vi provred, när vi körde visade hon först hästen i vagn, sedan åkte vi en tur och turades om att köra.
Deras hemsida är tyvärr bara på estniska, men Ellie pratar och skriver engelska. Hon hjälper också till med bokning av hotell inom gångavstånd om man vill övernatta i området.

- Tänk om jag hade en sabel, tänk om jag hade en häst.
- Då vore jag presentabel, då gilla ni väl mig bäst?
- Med sabeln skulle jag skära, sticka , hugga och slå.
- Och hästen fingo mig bära så att jag sluppo att gå!
- Men nu har jag ingen sabel, nu har jag ingen häst.
- Jag känner mig miserabel, jag känner mig urless.
- Så därför ska jag dricka så mycket som jag tål.
- Jag höjer därmed glaset och dricker hästens skål!