Sluta drömma, bli cowboy.
Som de flesta av er vet dök begreppet upp för 10-15 år sedan här i sverige. Rakt översatt blir det “hästkarlaskap” och det låter kanske lite konstigt i våra emaniciperade dagar. Tyvärr har ordet för många fått en negativ klang och förknippas med en massa mer eller mindre underbyggda tekniker, redskap och “tricks” . Att ge kurser i horsemanship borde ju betyda att man ger de deltagande människorna en inblick i hur en häst fungerar och vad den har för behov, och hur man lättast hanterar den utifrån detta. När jag säger att jag ger kurser i horsemanship är det främst för att det är enkelt att använda sej av ett vedertaget begrepp. Jag vill nog kalla det “vanligt sunt förnuft” eller “hästvett” men då når jag kanske inte mina potentiella kunder. För mej är horsemanship alltså helt enkelt att se till hästens basbehov, försöka tillgodose dessa i möjligaste mån och i övrigt hantera hästen utifrån dess psykiska och fysiska förutsättningar. Att lära mej så mkt jag kan av hästens sätt att kommunicera och använda det när jag vill hantera hästen så att krocken mellan en liten, klen, långsam och reflexsvag köttätare (mej) och en stor, stark, snabb och reflexstyrd gräsätare (hästen) blir så skonsam som möjligt.
Men framför allt handlar det om att inse att jag genom att skaffa mej en häst uppfyller MINA behov, inte hästens. Alla former av fångenskap är onaturliga. Alla former av tjänande är onaturliga. Allt jag gör min häst gör jag för att jag vill det. Jag tycker det är roligt att rida, då skaffar jag en häst. Jag gillar att shoppa, alltså köper jag täcken och fodertillskott till hästen (och känner mej snäll!) jag gillar att ha det varmt och ombonat, alltså värmer jag upp stallet.
I många fall skiljer inte människan på sina och hästens behov. Hon tror att bara för att hon som primat gillar att sitta i en hög i den varma grottan och loppa pälsen på sina polare, så gillar hästen att vara inne i ett varmt stall med täcke på, och bli kliad och pysslad med. Hon tror att hästen faktiskt vill springa jättefort i vänster varv i sin näst snabbaste gångart eller hoppa över en massa hinder istället för att gå runt dom..Eller att alls åka och tävla och bli ryckt ur sin invanda miljö med jämna mellanrum.
Om man inser att vi skaffar oss en häst för att uppfylla våra behov, så är det lättare (tror jag) att åtminstone delvis se att hästen mår bättre om den får vara häst så mycket som möjligt.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
Both comments and pings are currently closed.Comments are closed.