Sluta drömma, bli cowboy.
Jag får ofta hit “problemhästar”. Alltså hästar som har en problemfylld och icke behovsinriktad livsmiljö. “Problemen” försvinner till allra största delen rätt omgående, när de fått “vara hästar” och leva i en miljö som i möjligaste mån uppfyller deras basbehov. Det lilla som återstår av eventuella (för människan) problematiska beteenden brukar gå lätt att komma tillrätta med genom att vara en tydlig ledare som ställer enkla krav och omedelbart belönar när hästen gör det jag önskar.
Men varför har då så många problem med sina hästar? Trots att alla vet att en häst är ett stäpplevande, enkelmagat, gräsätande flockdjur så isolerar man den i trånga utrymmen och ger den små mängder mat på bestämda tider. Man gör lite eller inget för att tillgodose hästens basbehov, och så blir man förvånad när hästen utvecklar stressbeteenden!
Men vad innebär det då att ha en stäpplevande , enkelmagad, gräsätande varelse som är beroende av sin flock i sin vård? Enligt mej innebär det i första hand att inse att människans behov oftast inte sammanfaller med hästens. Vi gillar att sitta i en varm soffhörna inlindad i en pläd tillsammans med våra primatkamrater och äta chips. En häst mår bäst och är säkrast i sin miljö ute på en stor öppen yta med fri tillgång på varierad lågenergiföda tillsammans med sin flock. Den miljön är långt ifrån den vi oftast har att erbjuda, och ändå blir vi förvånade när hästen inte fungerar och agerar exakt som vi önskar.
Skall vi försöka uppfylla hästens basbehov måste vi identifiera dom. För att det skall bli lättläst tänkte jag ta upp varje egenskap/behov under varsin rubrik, ni hittar dom som nya inlägg eller under avdelningen hästvett.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
Both comments and pings are currently closed.Comments are closed.